Det är lite mycket nu....kan man lungt säga!

Ja herregud vilken vecka det har varit.

I Tisdags var det så dags för ultraljud, vi var båda väldigt förväntansfulla och det var riktigt häftigt att få se "liten" in action. H*n var så söt och låg och vevade med armarna, hon ville nog vinka lite till publiken! Allt såg bra ut och efter undersökningen fick vi reda på att förlossningen nu är beräknad till den 21/3 istället för 11/3, så det var lite tråkigt att "backa" i graviditeten, men enligt BM så är jag i v.18 nu. Så vi får bara vänta och se när Liten dyker ut.

För övrigt så var vi på en visning i helgen och fastade riktigt för denna 3:a med fin terass, tyvärr trissades priset upp, men till vår glädje fanns det en liknande lght i samma område och hux, flux efter snabba beslut så har den nu blivit våran. Det känns jättebra men jag har nog inte riktigt hängt med själv. Stora beslut å sen så går allt så himla fort, så nu har vi visning på våran lght om två veckor och eftersom vi alltid segat med att renovera saker här hemma, så kan man lungt säga att vi har en del att stå i just nu!

Målning, fönsterfix, piff och rensning för att bara nämna några saker...puhhh... å mitt i min slutperiod med tentor på Geriatrikkursen, men det är bara att bita ihop och vara glad åt familj och vänner som förhoppningsvis ställer upp och hjälper till.

Nu ska jag vila lite innan bädden väntar, lägger in en bild på mina två nya favoriter: Liten och nya huset!

Handlöst fall och första hjärtljuden!

Var på väg till Barnmorskan i förmiddags för en extrakontroll då jag haft mycket huvudvärk senaste tiden och hon ville kolla att värdena såg bra ut.
Jag trippar iväg min vanliga väg nedför kullen och sneddar nedför en stenlagd sluttande stig och plötsligt dundrar jag i marken och smäller i hela svanken mot stegunderlagen, till råga på allt så håller jag i en öppnad flaska loka som stänker över hela mig!
Väl när jag ligger där på marken känner jag smärtan i svanken och jag lyckas ta mig upp och samla ihop alla pinaler som flygit åt samma håll. Den första tanken som slår mig förutom smärtan är "liten"-kan h*n ha tagit skada. Haltar mig vidare mot tåget och det känns bra att jag faktiskt är på väg till barnmorskan.
Väl där förklarar jag vad som hänt och hon lugnar mig med att barnet ligger väl inbäddat i magen och att det inte bör ha tagit skada - man blir ju bara så jäkla nervös. Men så säger hon att vi ändå ska lyssna på barnet, vilket jag inte gjort förrut. Å så plötsligt när jag ligger där på britsen så hör vi ljudet.....schou...schou...schou...schou. Första tecknet på att det faktiskt lever något därinne, jättesnurrig känsla men jättehäftigt.
Hon föreslog sedan att jag skulle gå hem och vila efter det som hänt på förmiddagen och eftersom jag hade så ont, så det blev ingen praktik idag, men ska försöka pallra mig iväg imorgon fm innan vi ska på ultraljudet på eftermiddagen!

Så nu gör det otroligt ont i baken och jag har svårt att sitta normalt... men jag har fått höra mitt barns hjärtljud vilket väger upp allt :)

v.19 idag!

Idag är jag hemma och jag försökte gå upp hyfsat tidigt för att börja med en examinationsuppgift som snart skall lämnas in. Har haft lite panik för att jag inte börjat plugga än till de tentor och examinationer som avslutar denna kurs, men jag har helt enkelt inte orkat ta tag i det och nu har jag iaf börjat med en av sakerna :) så man får väl känna sig lite duktig!

Tänkte snart ta och äta lite lunch, men först en liten uppdatering då jag går in i v.19 idag!!

Barnet:
Längden är ungefär 15 cm från huvud till stjärt. Vikten cirka 260 gram. Livet i livmodern är stillsamt men inte ljudlöst. Mellan vecka 18-20 utvecklas barnets hörsel. Det blir medveten om ljuden i dess omgivning. Det hör blod som strömmar genom kärl och navelsträngen, sin mammas hjärtslag och tarmbubbel. Mammans röst når också in i barnets tidiga medvetande. Det kan uppfatta vissa höga ljud som tränger igenom livmoderväggen. Tandanlagen är tydliga och från vecka 19 syns det att barnets fingrar har fått naglar.

Mamman:
Du blir fortare andfådd när du rör dig eller gymnastiserar och du orkar troligen inte lika mycket som du brukar. Det är naturligt eftersom du blir allt tyngre samtidigt som din blodvolym ökar. Hjärtat får jobba mer för att pumpa runt blodet. Lyssna till din kropp och anpassa träningen så att den inte gör ont eller ger dig obehagskänslor.
Ledbanden som håller i livmodern får sträcka på sig allt mer. Det kan göra ont både i ljumskarna och i sidan, högre upp på magen. Ta en paus då och då. Sätt dig med benen högt eller lägg dig ner en stund för att lindra belastningen på ledband och ligament. Det är dessutom bra för dig att gå ner i varv en stund mitt på dagen. Du orkar bättre och din allt tyngre kropp mår bra av en stunds avslappning och vila.

Lite trött på allt!

Jaha idag var det ytterligare en ny placering på Geriatrikpraktiken, första två veckorna var ju akuten, sedan har det varit två veckor inom Hemsjukvården å så nu fyra sista veckorna på geriatrisk avdelning. Jag börjar känna mig lite som en hoppjerka. Visst det är roligt att prova olika arbetsplatser, men jag känner att jag inte har någon ork just nu. Jag orkar inte vara trevlig mot alla nya människor och entusiastisk och glad och verka superintresserad av alla nya erfarenheter, usch och blää, nej idag har jag inte alls kännt mig på humör. Å så har min huvurvärk gjort mig sällskap igen, vilket inte förbättrar min sinnesstämning.

Kontaktade även min barnmorska idag, då Hb-värdet har sjunkit och jag ska börja äta järntabletter nu, å så bokade vi in en extra kontroll på måndag för att kontrollera mina värden.

Ja alla dagar kan inte vara den lyckligaste och idag var verkligen inte en sådan! Hoppas imorgon blir bättre :/

v.18 idag!

Ny fredag ny vecka! Lite info:

Barnet:
Barnet är knappt 14 cm långt väger cirka 150 gr. Barnet är känsligt för ljus och det kan göra grimaser och reagerar på ljud och stötar.

Mamman:
Är du förstföderska kan du troligen uppfatta de första rörelserna från barnet, men det kan också dröja ytterligare ett par veckor. Det beror både på hur barnet ligger, var moderkakan är placerad och om du ger dig tid till att känna efter. I början kan du uppleva det som att det bubblar till i magen. Många beskriver det som att det ”fladdrar”. När det inte längre går att ta fel på vad det är du känner kommer du förstå att du har känt av barnets allt starkare rörelser en tid. Känslan av att barnet verkligen är en självständig individ och att du är dess mamma infinner sig allt lättare. De flesta kvinnor mår bra under den här tiden i graviditeten. Det är ofta en harmonisk period och många upplever att håret, huden och ögonen får en ny spänst och glans.


Nu tycker jag att det börjat kännas mer i magen att det spänner och putar, å vi får se när man börjar känna de första rörelserna, förhoppningsvis snart :) å om 11 dagar är det dags för ultraljud, både jag och Daniel längtar!!

Idag är jag ledig från praktiken och eftersom jag vaknade tidigt så var jag duktig och läste lite kurslitt. i morse. Snart skall jag iväg på lunch med syster och Molly och vädret är strålande, vilken härlig fredag!!!

Bebis i v.18